SåpisXXX

Magnus Tollberg, ledande inom tidningsvärlden och magasinet Livsstils ansvarige utgivare och ägare sedan mer än 30 år tillbaka, stod framför spegeln i svart kostym, fullt upptagen med att knyta sin slips. Det syntes tydligt att han knutit många slipsar i sina dagar för han behärskade nu tekniken till fulländning.

I bakgrunden rörde sig hans fru Hannele fram och tillbaka mellan det stora, antika vägguret och spegeln där Magnus stod. Hennes rörelser var nervösa och hon vred konstant händerna mot varandra, runt, runt.

"Blir du sen?" Frågan var ängslig och rösten nästan genomskinlig. Det var som om hon hållit inne med frågan men att den nu slapp ut utan att hon kunde kontrollera det.

"Det vet jag inte än. Du vet ju hur de här luncherna kan vara." Mannen var betydligt mer behärskad, nästan kort i tonen.

Magnus Tollberg var på väg till en lunch tillsammans med hela styrelsen och han kände sig mer bekymrad än vad han ville ge sken av. Bara det faktum att han inte hade meddelat Peter var något som skulle kunna ge honom problem flera veckor framåt. Han valde dock att skjuta bort de negativa tankarna och vände sig istället mot sin fru.

"Oroa dig inte, jag är tillbaka innan du har hunnit märka att jag är borta." Rösten var nu tröstande och han strök sin hustru över det nyfärgade och glänsande håret. Han böjde sig fram och kysste henne lätt på kinden innan han tog på sig rocken och lämnade våningen.

Hannele följde honom bedrövat med blicken ända tills dess att dörren hade slagit igen bakom honom. Hon stirrade på den stängda dörren ett tag innan hon vände sig om och gick tillbaka in i sovrummet. Blicken föll genast på tablettburken som stod på ett av sängborden och det ryckte till i ett av hennes ögonbryn. Den ena sidan av den gigantiska dubbelsängen stod fortfarande bäddad och orörd.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Du kan inte mena allvar?!"

Den blonda, fullkomligt rasande kvinnan stormade in genom dörren märkt "Vice VD" och pekade med hela handen på mannen som satt bakom skrivbordet. Hon fortsatte högljutt att skrika och närmade sig honom hotfullt.

"Tror du att du kan göra vad som helst utan att jag märker någonting. Jag är ingen blåst bimbo, det borde väl du om någon veta vid det här laget."

Mannen bakom skrivbordet flinade, som om han tyckte den precisa motsatsen.

"Syrran", sa han nonchalant. "Du underskattar mig, jag visste mycket väl att du skulle komma inspringande hit så fort du fick höra talas om vår nya idé."

Den blonda kvinnan tog de sista stegen fram och dängde näven i skrivbordet.

"Och "vi"! Det är givetvis den där Mattson som har fått dig att göra precis som han vill som vanligt. Man kan börja undra vem det egentligen är som bestämmer här."

En lätt ryckning i det ena ögonbrynet var det enda som skvallrade om att mannen noterat piken. Han slog ut med armarna mot sin syster.

"Kära Erica, bara för att jag har en syster som inte har begåvats med något så drastiskt som intelligens så betyder väl inte det att jag inte kan söka råd från annat håll. Snarare tyder det väl på motsatsen." Han reste sig upp och gick runt skrivbordet. I en enda rörelse plockade han upp hennes hand och kysste den med ett varggrin.

"Men skönhet, det döljer många brister, inte sant min sköna?

Erica drog åt sig handen med en äcklad min och torkade demonstrativt av den mot sin svarta Guccidräkt.

"Jag har rätt att få täta rapporter om vad som händer här uppe Peter. Och det ska jag se till att få också! Du kan inte stänga mig ute, hur mycket du än försöker."

Lika snabbt som hon kommit vände Erica på klacken och stormade ut ur rummet.

Peter satt kvar och stirrade mot dörren med ett roat flin. Hans syster kunde bäst beskrivas med ett enda ord: intensiv. Trots hennes varningar fanns det bara en sak han var säker på, vissa saker var det bäst att hålla henne långt borta från.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Björn sträckte ut handen i sängen men istället för att mötas av hud, som han hade förväntat sig, fick han tag i en kudde. Som alltid när han låg ensam kvar i sängen fick han en orolig känsla i magen. Han rullade över på rygg och ryckte till när det inte hängde några kläder över stolen, det brukade det alltid göra. Till och med klockan på nattduksbordet var borta.

Han virade täcket omkring sig och reste sig upp ur sängen. Väckarklockan på nattduksbordet tickade extra högt den här morgonen tyckte han. Eller var det lägenheten som var ovanligt tyst?

Han stack in huvudet i badrummet, tomt. Men han kunde fortfarande känna doften av duschkräm och parfym. Men trots allt, det var tomt. Björn rynkade på pannan och kliade sig i skägget. Detta bådade inte gott, han brukade aldrig vara ensam så här dags på morgonen.

Mobilen! Att han inte hade tänkt på det tidigare. Björn slog numret som han kunde utantill, till och med i sömnen, men fick endast höra långa, tomma signaler gå fram. Den välkända paranoian smög sig sakta men säkert på.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den vita linan låg där så frestande framför henne och om det var någonting som Rebecca alltid hade haft svårt för så var det just frestelser. Ögonen som mötte henne i spegeln var uppspärrade och rödsprängda. I veckan hade hon sovit cirka tre timmar per natt i snitt och det började nu synas ordentligt på hennes utseende.

Kläderna hängde på henne och den ljusrosa skjortan var ostruken och hade en kaffefläck på ena ärmen. Café latte givetvis, någonting annat hade hon inte druckit på flera år.

Det vanligtvis så välborstade håret var enkelt uppsatt i en hästsvans och sminkningen såg ut att ha gjorts i en taxi, vilket nu faktiskt också var fallet.

Efter att ha dragit in linan i näsan sänkte hon axlarna och lutade huvudet bakåt. De välkända stickningarna talade om för henne att det började verka och hon kunde riktigt känna hur de senaste dagarnas press och stress lyftes från hennes axlar.

Rebecca drog handen genom håret, fixade till skjortkragen och gav spegelbilden en blinkning innan hon tog sin handväska och återvände ut till redaktionen.

Hon hälsade på dem hon mötte med en vänlig nick men visade med en viftning med handen att hon var upptagen och på väg någonstans. Tröttheten som nästan övermannat henne tidigare var nu som bortblåst och hon kände sig mer än någonsin redo för att ta itu med sitt arbete som redaktionschef.

På väg in genom sin kontorsdörr sprang hon rakt in i en ovanligt stilig man och studsade nästan tillbaka ut i korridoren igen.

"Se dig fö...!" Det sista ordet klipptes av när hon insåg att det var hennes chef som uppenbarligen hade väntat på henne på hennes kontor. Peter Tollberg log roat mot henne och visade med en gest in henne i rummet.

"Sovmorgon?" Han lyfte på ena ögonbrynet och betraktade henne med ett leende, väl medveten om vilken effekt han hade på henne.

"Vi har jobbat hela veckan med att få klart Decembernumret i tid så jag att jag förtjänade det."

Rebecca förbannade det faktum att hennes annars så frispråkiga jag verkade springa och gömma sig så fort denna man visade sig i hennes närhet. Helst hade hon velat säga något i stil med att det inte var Vice VD:ns uppgift att sätta arbetstiderna men orden kom inte ut som hon hade tänkt dem.

Hon pressade sig förbi honom i dörröppningen, noga med att inte röra vid honom och gick och satte sig i stolen bakom skrivbordet. En stol som vilket förövrigt verkade ha varit ockuperad av Peter minuten före. Papper som hon säkert visste sig ha stoppat undan låg framme och definitivt inte i den ordning som hon hade lagt dem i.

Peter satte sig i besöksstolen och slog ut med händerna mot pappershögarna.

"Ja, eftersom du inte var här passade jag på att gå igenom lite papper. Jag hoppas att du inte har något emot det."

Rebecca bet ihop tänderna. JA, skrek hon inombords, ja det har jag någonting emot! Men hon skakade bara på huvudet.

"Givetvis inte." Hon hade inte alls tagit tillräckligt mycket inne på toaletten. Han var otroligt snygg och dessutom hennes chef och det resulterade i att hon inte skulle bråka med honom då han snokade igenom hennes arkivskåp.

Peter satte ner händerna på hennes skrivbord och lutade sig fram över det, mot Rebecca, som instinktivt ryggade tillbaka. Nöjd över reaktionen firade Peter av ett bländande leende och sa med vad han själv tyckte var en sensuell och beslöjad röst:

"Jag skrämmer dig väl inte Rebecca."

Hon skakade på huvudet men öppnade inte munnen vilket han såg som en seger. Plötsligt tycktes han minnas den egentliga anledningen till besöket och såg sig om i rummet.

"Lina sa att hon lämnat senaste kvartalsrapporten på ditt skrivbord men jag hittar den inte någonstans." Han slog ut med händerna mot röran på hennes skrivbord, som han själv hade orsakat, för att visa att här gick det då inte att hitta någonting alls.

"Konstigt, den ska ju vara här någonstans. Jag är förvånad att du inte har hittat den bland alla mina andra papper." Rebeccas ton var sarkastisk och hon himlade med ögonen när hon snurrade på stolen för att själv leta igenom sitt arkiv. Han kunde inte ha letat särskilt bra för några sekunder senare vände hon sig åter mot sin chef och kastade den saknade rapporten på skrivbordet framför honom. Troligtvis hade det inte varit den han letat efter men det fanns ingenting hon kunde göra eller säga, han skulle ändå alltid göra precis som han själv ville.

"Duktig kicka, dina sekreterartakter sitter visst fortfarande i." Peter flinade, uppenbarligen nöjd med att ännu en gång ha lyckats reta henne till vansinne och lämnade rummet med en slängkyss.

Rebecca himlade med ögonen men kunde inte låta bli att dra en lättnadens suck när han stängt dörren efter sig. Omedvetet drog hon fingret just under näsan. "Någon gång", tänkte hon. Någon gång skulle han få vad han förtjänade, den där otäcke, bedrägliga, livsfarlige smilfinken som hon helt enkelt inte kunde ta ögonen från.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Trots den sena timmen lyste det fortfarande i kontoret som låg längst ut på våningsplanet. På dörren stod det S. H. Mattsson och tidningens advokat var den enda som fortfarande var kvar av företagets alla anställda. Han gillade att kalla sig för Livsstils advokat, den titeln hade en speciell klang tyckte han själv.

En imponerande titel, ett hörnkontor, en leasad bil och en saftig lön var de krav han hade haft när han kom till firman och under de omständigheter som då rådde hade inte Magnus Tollberg haft något val. Mattsson hade fått sin Porsche och mer därtill och nu var han för djupt insyltad i företaget för att de någonsin skulle kunna låta honom gå.

Skrivbordslampan från 1800-talet var tänd och varenda millimeter av det gigantiska ek-skrivbordet var täckt av papper, eller rättare sagt kvitton. Det var inte egentligen Mattssons jobb att sköta redovisningarna och sysslan att sortera kvitton hade han lämnat för länge sedan.

Men Sven H. Mattsson var en man som gillade att veta hur saker och ting egentligen låg till.

Åren hade också lärt honom att det kunde ge många fördelar att veta om det mesta som hände och viktigast av allt; att veta det först.

Nu höll han just ett sådant ögonblick i händerna.

Jaså, unge herr Tollberg hade roat sig kungligt förra helgen och på strippklubb också för den delen. Och så hade han låtit tidningen betala.

Jaja, ekonomiansvarig hade väl inte vågat annat än godkänna kvittot som "omkostnader runt kundbesök". Eller så hade väl Peter legat med henne också. Inget förvånade längre Mattsson, men han kände igen något viktigt när han såg det.

Han flinade hela vägen till kopieringsmaskinen.

todeloo, goda nyheter! efter en sista finputsning av första avsnittet är det nu klart!! jag ska dock läsa igenom det en sista gång men nu lutar det åt att jag ska lyckas krångla ut det innan lunch. fantastiskt. fantastiskt säger jag bara. (jag vet inte vad som är mest fantastiskt, att första avsnittet känns helt klart, eller att jag faktiskt höll tidplanen/något jag lovat)

nu har jag fått delar ur avsnitt tre skickade till mig från malin så nu känner jag att det är dags att jag också tar tag i det här! högtidligen lovar jag nu att avsnitt nummer ett kommer att publiceras imorgon! jag ska kämpa hela kvällen (och natten om det ska behövas) för nu sparkar vi igång på riktigt! det här är helt enkelt för bra för att vi inte ska dela det med någon.

julia:

precis som alla eminenta föregångare till vår såpa så måste handlingen givetvis kretsa kring ett visst ställe, förslagsvis en arbetsplats (jag tänker på sjukhuset i vita lögner, restaurangen i tre kronor osv osv). i såpisxxx handlar det om en tidning. mer specifikt ett månadsmagasin som heter livsstil och som tar upp alla viktiga frågor i livet som "vilken motorbåt är dyrast och låter mest?", "var ska jag åka på min golfresa i år?" och "vilken inredare ska jag välja för att imponera mest och bäst på grannarna?".

ägarfamiljen tollberg står i centrum och allra längst fram står magnus tollberg som styr tidningen (han har inget emot att bestämma om vi säger så) tillsammans med sin son peter (galet snygg javisst, om du står ut med hans 100 dåliga sidor så...). magnus fru hannele finns med i bakgrunden också, men är allt verkligen som det ska med henne? och sen så ska vi inte ens tala om dottern i familjen. erika tollberg har fått precis allt det hon har pekat på under sin uppväxt men kommer hon att få sin vilja igenom ännu en gång, då hon numera siktar på en plats inom företaget, för att för första gången bli tagen på allvar?

vidare så innehåller såpis en het otrohetsaffär med vissa förvecklingar, ett homosexuellt journalistpar där tillit och förtroende lyser med sin frånvaro och självklart allas vår favoritkaraktär sven h mattson, advokaten som är djupare insyltad i firman än vad någon någonsin kan drömma om (fast matsson vet givetvis, matsson vet allt).

efter en sådan minikort sammanfattning fattar ni väl att första avsnittet är på väg ut! vi kan nästan lova att det dyker upp under helgen (inte fredagskväll mellan 20.00 och 22.00 givetvis, för då ser jag let's dance) så håll ögonen öppna!

julia:

jag tror att det bästa är om malin får presentera mig, jag vet att jag är egotrippad men även jag har mina gränser (jo jag har faktiskt det). däremot kan jag presentera vårt mästerverk (jag kanske har gränser men jag är inte blygsam av mig) och därför kommer det att dyka upp en liten presentation av SåpisXXX om en liten stund.

julia:

jag tror att det kan vara i sin ordning att presentera min medförfattare! som sagt heter hon malin och jag måste erkänna att det är hon som har det största kunnandet när det gäller vår genre (om det nu är en bedrift, det vet jag inte). säg den såpa som hon inte följt slaviskt under alla år och då måste jag självklart lyfta fram såpornas såpa, våra bästa år (eller days of our lives om ni föredrar det på engelska). trots att vi nu skriver på en svensk såpa så är jag övertygad om att vi nog ska kunna plocka en eller annan godbit från vbå eller dool (jag känner mig ganska häftig som slänger med förkortningar ja).
när hon inte är upptagen med att skriva världens bästa såpa så suktar hon efter en äldre gentleman (nu var jag snäll) som spelar fotboll i något lag som ligger i mitten av serie a (det skönaste är att det är sant!!) och äter chips. min gissning är att hon kommer att lägga in en romans mellan en gubbe och en ung tjej alternativt att hon lyckas klämma in sven wollter i rollistan.

här kommer en sak som vi har gemensamt: vi är både livrädda för per morberg
och sen en sak som vi inte har gemensamt: hon är en chipsmänniska och jag är en godisperson


malin, darling, låtom oss göra den bästa svenska såpan någonsin! (kanske inte låter så svårt nu när man har andra avenyn i färskt minne)

julia:

tyvärr kan jag inte bjuda på ett smakprov av första avsnittet just nu (det beror faktiskt mest på att jag smygbloggar på jobbet och inte har den rätta datorn) men jag kan säga så mycket som att två avsnitt redan är färdigskrivna! redigeringen av dem är inte helt klar, men nästan och än så länge ser det mycket bra ut! den innehåller allt det som en riktigt smaskig såpa ska innehålla, som kärlek, otrohet, pengar, piller och givetvis ordentliga familjebråk. där har alla någonting att se fram emot!

julia:

det här är ingen vanlig blogg. nej det är här en blogg på liv och död som kommer att handla om det som avgör min och malins framtid. det är en blogg som även kommer att avgöra om jag måste gifta mig med en 90-årig miljardär eller om malin kommer att tvingas sälja båda sina njurar plus en lunga (hennes lever lär de inte vilja ha).

den kommer att handla om vår stolthet, vår älskling och det som våra hjärtan slår allra hårdast för: vår alldeles egen såpopera som går under arbetsnamnet SåpisXXX!