FEMTE AVSNITTET
"Det här blir jättesnyggt. Tror du att skulle kunna få alla barnen att sitta i soffan?" Björn passade på att ta en klunk ur vattenflaskan han alltid hade inom räckhåll när han jobbade medan den kända skådespelerskan som han fotograferade försökte få sina fem barn att sitta stilla samtidigt. Kia Sandén hade för 15 år sedan slagit igenom i en svensk tv-serie som i ärlighetens namn försvann rätt snabbt från tv-repertoaren. Någon hade dock lagt märke till den unga tjejen som spelade trulig tonåring och sedan dess hade hon spelat med i många av de allra största svenska filmproduktionerna och hade även hunnit med ett gästspel i Hollywood. Nu för tiden gjorde hon inte lika många filmer men filmbolagen visste att Kias namn i rollistan fortfarande betydde publiksuccé och hon kunde numera därför välja och vraka bland rollerna.
Björn och Anders höll på med ett "hemma-hos-reportage" hos familjen Sandén och trots att Björn tyckte att barn kunde vara charmiga ibland kunde han inte förstå hur man frivilligt kunde skaffa fem barn så tätt inpå varandra. När den yngste brast i gråt för tionde gången gav han upp.
"Vi tar en paus en stund Kia." Hon log tacksamt mot honom och Björn tog med sig vattenflaskan in i det angränsande köket. Var hade Anders tagit vägen? Han hörde ett mummel från hallen och gick fram till dörren som stod på glänt, det var Anders röst som han hörde. Av någon anledning pratade han på engelska och Björn spetsade öronen för att kunna höra bättre.
"Yes, that was my intention but .." Anders blev avbruten mitt i meningen och lyssnade en stund. "I know! But next week is.. No, he doesn't know anything." Här blev han avbruten igen och han vände sig om, fortfarande med telefonen tryckt mot örat, och fick syn på Björn. "I got to go now, I'll get back to you." Han stängde av telefonen och log mot Björn.
"Redan klara? Det gick snabbt, jag trodde aldrig att du skulle få ordning på den där skocken."
Björn svarade inte på frågan utan stirrade på Anders med rynkad panna.
"Vem var det du pratade med?" Trots att tonfallet var lätt var det inte svårt att upptäcka allvaret bakom frågan.
"Nej det vara bara han den där killen från förra veckan. Han som försökte sälja på mig den där nya superdatorn du vet. Han ger aldrig upp!" Anders slog ut med armarna och gick fram och gav Björn en puss, uppenbarligen säker på att det svaret skulle duga. Björn nickade, långt ifrån tillfredställd med förklaringen, men ändå utan anledning att ställa fler frågor. Om det nu var en jobbig försäljare, varför hade då samtalstonen varit så hemtam och obesvärad?
"Vi är inte klara med barnen än, vi tog bara en paus." Björn bestämde sig för att inte vara så misstänksam, självklart kunde försäljaren ha hört av sig igen. Han visste ju att Anders ofta hade svårt att ge ett rakt svar. "Ska vi se till att få det här gjort nu så vi kan komma hem någon gång?"
Anders skrattade och lade armen om Björns axlar.
"Självklart, bara du lovar att vi aldrig skaffar fem barn!"
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Erika såg Bergsunds gator susa förbi utanför fönstret där hon satt i baksätet på taxin som skulle ta henne från restaurangen hon ätit lunch på tillbaka hem till lägenheten. Och tillbaka hem till Martin. Hon trummade med de välvårdade naglarna på sin väska och undertryckte en impuls att be chauffören öka farten. Om Martin nu ens var kvar i lägenheten, det var inte helt omöjligt att han hade stuckit därifrån och nu inte skulle höra av sig på flera dagar. Han visste hur orolig det gjorde henne! Åh, varför hade hon brusat upp så, det gjorde väl ingenting om han hade en liten fest hemma med några av sina kompisar. Hon borde inte ha reagerat så starkt över de där tjejerna heller, han var ju faktiskt hennes kille! Om han ville vara tillsammans med någon av dem så skulle han väl ändå vara det?
"Går det inte att köra lite fortare?"
"Hallå, är du här?" Erika brydde sig inte om att ta av sig skorna utan fortsatte in i lägenheten samtidigt som hon ropade på Martin. Hon noterade att han inte hade stökat undan efter sig än men den här gången brydde hon sig inte alls om det. Den sista biten av taxiresan hade hon suttit och stressat upp sig själv och nu var hon helt säker på att han skulle ha försvunnit och lämnat henne.
"Är du h.." Han låg på samma ställe där hon hade lämnat honom, med den enda skillnaden att den här gången sov han djupt. Erika stannade till i dörröppningen och drog en djup suck av lättnad. Han var kvar. Hon tog av sig skorna och smög fram till soffan där hon sjönk ner på knä bredvid honom. Erika strök honom över kinden och tänkte för sig själv att hon aldrig skulle bråka med honom mer, nog kunde hon stå ut med de små bristerna som han hade. Hon hade helt enkelt inte råd att förlora honom.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Olof Freij låste upp dörren till sin ungkarlslya med två stora rum och ett kök. Efter att ha skruvat upp ljuset till önskad styrka slängde han påsarna från gallerian i skinnfåtöljen och hällde upp en stor whiskey utan is. Det var inte ofta som han frivilligt besökte shoppingcentret men som nyutnämnd styrelseledamot kände han att eftersom lönekontot skulle få sig ett rejält lyft kunde garderoben få sig detsamma.
Ur den översta klädpåsen tog han upp den nya designerkavajen för att prova den. Framför den guldinramade helkroppsspegeln konstaterade han att både kavajen och dess innehavare var något utöver det vanliga. Med ett självbelåtet flin tog han ännu än klunk av den exklusiva irländska maltdrycken. Kanske skulle han ha lagt ytterligare ett par tusenlappar på en ny kavaj men det får vänta tänkte han.
"Olof Freij - nybliven styrelseledamot" sa han högt för sig själv. Efter ytterligare en klunk whiskey och ännu ett självbelåtet leende sträckte han ut sin högra hand mot spegeln, som för att ta emot ett stadigt handslag "Olof Freij - det är jag som är vice verkställande direktör på tidningen." Sådan var förstås inte realiteten ännu men Olof var säker på att Peter Tollberg skulle göra bort sig tids nog och om han kände den nuvarande vice VD:n rätt så skulle det bli förr snarare än senare, om inte annat efter lite hjälp på traven...
vad kul=)
