SJÄTTE AVSNITTET
"Tack, då var vi klara för idag!" Fotografen räckte över kameran till sin assistent och gick fram för att tacka Susanna. "Bra jobbat idag, de gamla takterna sitter tydligen fortfarande i!"
Susanna undertrycke en impuls att fnysa åt den unge killen, "bra jobbat idag", vem trodde han att han var som gav henne beröm? Hon hade jobbat i den här branschen bra mycket längre än vad han hade gjort och behövde absolut inte hans uppmuntran.
"Ja tack själv, det var roligt att jobba med dig." Hon gav honom ett leende som inte nådde ögonen, det kunde faktiskt inte skada att hålla sig väl med de personer som jobbade med tidningen. Hon svepte upp från stolen de hade tagit de avslutande bilderna på och viftade bort den unga tjejen som assisterat under plåtningen som försökte hjälpa henne med det långa klänningssläpet. Fanns det ingen på det här stället som såg ut att ha jobbat mer än högst ett år?! Hon tog sikte på Magnus som hade dykt upp för bara en liten stund sedan och som nu stod lutad mot en vägg längst bak i lokalen. När hon kom fram till honom böjde han sig framåt och sänkte rösten så att bara Susanna kunde höra vad han sa.
"Du ser nästan oförskämt bra ut. Synd att det inte bara är jag och du här.."
Komplimangen gick inte Susanna helt förbi, men det krävdes mer än lite smicker för att hon skulle kunna förlåta honom för det här. Till hennes stora förtret hade fotografen följt efter henne fram till Magnus och hon var nu tvungen att vänta på att han skulle smöra klart för tidningens ägare. När han väl hade gått därifrån hade hon bestämt sig för att inte skälla eller visa att hon var irriterad, så fick man inte sin vilja igenom med den här mannen.
"Tack, roligt att åtminstone någon uppskattar en. Den där fotografen behandlade mig som om jag var någon sorts amatör." Hon spottade ut ordet amatör som om det var det fulaste hon kunde tänka sig. Istället för att skälla på Magnus vände hon ilskan mot fotografen, det var betydligt säkrare. Inombords kokade hon dock fortfarande av ilska, hur hade Magnus mage att lura henne på detta viset? Han visste ju hur mycket hennes designerkarriär betydde för henne och ändå vägrade han låta henne få den uppmärksamhet i tidningen som hon förtjänade!
Trots att Susanna tyckte att Magnus kunde vara både döv och blind för hennes känslor så la han denna gång märke till att någonting var fel. Däremot misstolkade han henne och antog att orsaken till irritationen bara hade att göra med fotografen och hur han hade uppfört sig mot henne. Att han själv var delaktig i den ägnade han inte ens en tanke. Han sänkte rösten ännu en gång och blinkade mot henne.
"Jag tar dig ut på middag imorgon, det har du förtjänat. Vi måste ju fira!"
"Vad har vi att fira?" Susanna skakade på huvudet, det fanns ingenting vad hon då visste. Magnus log mot henne, ett ömsint leende som hans fru inte hade sett på väldigt många år.
"Oss. Vi kan alltid fira oss."
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trots att de två blonda, unga kvinnorna nådde fram till hissen på nedersta våningen nästan samtidigt så verkade ingen av dem särskilt intresserad av att hälsa på den andra. De nickade motvilligt mot varandra och stirrade sedan ner i golvet efter att en av dem tryckt på hissknappen. Erika och Fanny hade inte träffats speciellt många gånger, men de hade spenderat tillräckligt mycket tid tillsammans för att inse att de inte hyste några varmare känslor för varandra. Erika tyckte att Fanny var en uppkomling som levde gott på andras pengar, helt utan en tanke på att hon själv faktiskt blivit försörjd av sin pappa de senaste 26 åren, och Fanny tyckte att Erika var en snobb som ansåg sig vara mer förmer än alla andra. Problemet blev inte mindre av att de rörde sig i ungefär samma kretsar och att de båda var unga och vackra och därför konkurrerade om både uppmärksamhet och intresse från människorna runt omkring. Det hade varit på väg att skära sig rejält för ungefär en månad sedan när de hade hamnat på samma fest hos en gemensam bekant. Efter ett par drinkar hade Erika tillsammans med några kompisar högljutt börjat diskutera vilka plastikingrepp en del kändisar hade gjort, innan de gick över till att spekulera om personer som de kände. Efter ytterligare ett par drinkar hade de siktat in sig på Fanny och hade, trots att de visste att hon kunde höra allt vad de sa, kommenterat henne uppifrån och ner. Fanny hade kokat av ilska, men en väninna hade tagit henne från festen innan hon hann ställa till med en stor scen. Sedan dess hade läget milt sagt varit en aning spänt mellan dem.
Hissen anlände med ett pling och de två kvinnorna steg in i den tillsammans och sträckte sig båda mot våningsknapparna och drog sedan tillbaka händerna samtidigt när de märkte att den andra gjorde precis samma sak.
"Du ska till översta?" Erika frågade med uttråkad röst trots att hon var relativt säker på att de skulle till samma våning. Fanny himlade med ögonen och tryckte på den översta knappen.
"Ja, det skulle jag." Tystnaden spred sig mellan dem och de gjorde allt för att undvika ögonkontakt i hisspegeln som täckte en av väggarna. När dörrarna öppnade sig på rätt våning skyndade de sig ut och försvann åt olika håll utan att så mycket som kasta en blick på varandra.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När Peter lämnade sina föräldrars exklusiva lägenhet på tredje våningen kände han sig lite lugnare, kanske hade moderns kamomillte den lugnande effekt det påstod sig ha. När han klev ut genom porten kom dock tankarna på Olof tillbaka och i och med det också ilskan.
Han slängde en snabb blick på armbandsuret och konstaterade att klockan passerat 19 med god marginal, hans erfarenhet gjorde honom inte det minsta osäker på att hans far ännu kunde vara kvar på kontoret. Under bilfärden mot kontoret kom Peter att tänka på att Magnus Tollberg själv brukade säga att tidningsredaktionen var hans andra hem och det var det heller ingen som tvivlade på. Så sent som för två månader sedan hade han kommit tre timmar för sent till sin egen födelsedagsmiddag.
Väl framme knappade han in säkerhetskoden och äntrade den påkostade redaktionsbyggnaden och tog av till höger på första våningen, på väg mot fotostudion eftersom röster hördes från just den arean. Han svängde runt hörnet och såg ryggtavlan på sin far.
"MAGNUS!"
"Du får gärna kalla mig pappa när det bara är vi två närvarande."
"Håll käften och skippa familjesnacket, om du brydde dig om att hålla familjen enad skulle du inte göra så här mot mig!"
"Lugna dig nu, vad talar du om?", väste Tollberg den äldre tillbaka
"Be mig för i helvete inte att lugna mig, du har befordrat Olof Freij till styrelseledamot bakom min rygg och använder Apple-kampanjen som en jävla täckmantel! Tro mig, du kommer inte undan med det här, pappa" fräste Peter ironiskt tillbaka innan han vände på klacken och rusade ut.
Magnus Tollberg bara log och skakade på huvudet. På vägen ut funderade han över huruvida han skulle hinna hem till sena A-ekonomi eller inte.
