SåpisXXX

"En halv karaff vitt och två ramlösa att dricka."

"Vad snällt av dig att bjuda mig på lunch, älskling", sa Fanny Mattsson.

"Vad är det du antyder, att jag inte betalar dina pinaler annars?"

Fanny Mattsson förstod inte innebörden av sin makes fråga men insåg att det var bäst att säga emot.

"Nej, det var absolut inte så jag menade Sven, men du är ofta så upptagen och..."

"Jaja", avbröt Sven H Mattsson. "Jag vill bara avnjuta en lugn och stillsam lunch, Borgström på golfklubben säger att de lär ha stans bästa hälleflundra här."

Fanny hade aldrig varit typen som gillade fisk, men å andra sidan hade hennes make aldrig varit typen som frågade henne vad hon ville äta till lunch heller. Hennes funderingar avbröts snart när Sven H Mattsson harklade sig och sa: "Advokatsamfundet håller bankett på fredag. Se till att du tar på dig något anständigt den här gången, jag vill inte riskera att gubbarna tror att jag betalar dig per timme", sa han utan att röra en min.

Hon kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken, någon hora var hon då rakt inte ville hon skrika, men istället samlade hon ihop sig för att inte släppa fram gråten och sa: "Men Sven, du säger ju alltid att en kvinna med min kropp bör visa upp den."

"Det finns tillfällen och det finns tillfällen, Fanny. Att visa upp sin kropp för sin man bakom stängda dörrar är en sak, att fläka ut sig för allmänheten en helt annan. Med tanke på att jag betalar dina klänningar är det väl inte för mycket begärt att jag också godkänner dem innan du klipper av prislappen?!"

"Det var då själva fan vad fisken var salt" tillade han. Som vanligt var inte ens det bästa gott nog för Sven H Mattsson.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Magnus tog Susanna lätt om armbågen och förde henne inåt i restaurangen som han hade valt ut för deras middag. Det var en restaurang av hög klass och stället som de oftast valde för deras hemliga möten. Magnus hade en stående reservation på ett avskilt bord långt in i restaurangen, utan insikt från några fönster och kyparen var en diskret man som Magnus hade försett med ordentligt med dricks genom åren. Magnus nickade åt en bekant på väg fram till bordet men kände sig ändå inte orolig. Mannen ifråga visste att Magnus hade en del affärer på sidan om och skulle aldrig ens komma på tanken att föra det vidare. Dessutom var det inte underligt om de två skulle äta middag tillsammans. Det var mycket möjligt att de skulle kunna ha en affärsmiddag där de diskuterade ett framtida samarbete, så Magnus kände sig lugn.

"Tack för en underbar middag Magnus, det var verkligen utsökt." Susanna la ner servetten på bordet och log mot honom. Allting hade varit perfekt, maten, vinet och givetvis sällskapet. Trots, eller kanske just därför, att han var ett par år äldre än henne visste Magnus Tollberg precis hur han skulle behandla en kvinna som henne. Nu vinkade han till sig kyparen för att få betala för deras middag, ännu en grej som gjorde kvällen fulländad, tänkte Susanna med ett småleende på läpparna.

På vägen ut igen höll Magnus armen försiktigt om Susannas axlar och de småpratade och Susanna skrattade till när hon plötsligt kände Magnus stelna till. Hon såg upp i tid för att se Peter komma insvepande med armen om en ung, mycket vacker brunett. Peter upptäckte dem ungefär samtidigt och höjde förvånat på ögonbrynen innan han log och kom fram till dem.

"Hallå där, jag hade inte räknat med att stöta på er här." Peter såg nyfiket från Magnus till Susanna. "Vad för er hit?"

"Hej Peter. Jag har bjudit Susanna på middag för att fira att fotograferingen gick så bra idag." Magnus log mot Susanna, som inte besvarade leendet utan som istället hade svårt att ta ögonen från Peters sällskap. Brunetten var verkligen slående vacker och Susanna kunde inte låta bli att känna sig gammal. En gång i tiden hade hennes hud också varit sådär slät och hennes bröst lika fasta. Visserligen var också hennes hud slät och brösten fasta, men hon önskade sig tillbaka till tiden då allt det där hade varit äkta.

"Visst känner ni till Linnea?" Peter nickade mot den unga kvinnan som hälsade vänligt på Magnus och Susanna. Självklart hade de hört talas om Linnea Molin, det nya svenska stjärnskottet på modehimlen! Modellen hade slagit igenom stort det senaste året och hade synts i princip överallt. Och nu hade Peter lagt vantarna på henne.

Susanna kunde inte låta bli att fortsätta jämföra sig med Linnea. Håret och kläderna, javisst - men mest av allt var det det ungdomliga oförståendet hon avundades. Linnea såg ut som en kopia av en ung Susanna och avundsjukan brände inom henne, åldern var just det enda hon inte kunde göra någonting åt!

"Vi hade tänkt äta en sen middag, Linnea har just landat från Rom. Man måste ju se till att hon inte bli för fast vid alla de där vackra städerna så vi får behålla henne här hemma i Sverige." Peter skrattade till och drog henne närmare sig. Magnus log vad han trodde var ett faderligt leende och Susanna skrattade artigt. Var det upp till henne så fick Linnea gärna bosätta sig i Rom eller Paris eller var som helst, inga problem.

"Ja det var synd att vi redan hade ätit, annars hade vi kunnat göra sällskap", sa Magnus. Han var ensam om att tycka att det var en bra idé men de andra hummade trots det ändå medhållande, samtidigt som de inombords tackade sin lyckliga stjärna för att de fyra inte skulle äta middag ihop den kvällen..