SåpisXXX

jag tror jag pratar för oss båda när jag säger att vi är lite besvikna över att enda kommentaren vi fått på avsnitt sju är ett erbjudande om en ny bloggdesign (från en person som börjar med "hej snygging" och som vi aldrig någonsin pratat med. jag HATAR masskommentarer!).
ted gärdestad hade ju åtminstone lovat en recension? kom igen, gläd två stackars flickor nu. ge oss lite kärlek! vad var bäst? plocka ut ert favoritcitat och ni kan vinna en påse morötter eller en skelleftebränslen-penna (om ni bor i skellefteå) !

"En halv karaff vitt och två ramlösa att dricka."

"Vad snällt av dig att bjuda mig på lunch, älskling", sa Fanny Mattsson.

"Vad är det du antyder, att jag inte betalar dina pinaler annars?"

Fanny Mattsson förstod inte innebörden av sin makes fråga men insåg att det var bäst att säga emot.

"Nej, det var absolut inte så jag menade Sven, men du är ofta så upptagen och..."

"Jaja", avbröt Sven H Mattsson. "Jag vill bara avnjuta en lugn och stillsam lunch, Borgström på golfklubben säger att de lär ha stans bästa hälleflundra här."

Fanny hade aldrig varit typen som gillade fisk, men å andra sidan hade hennes make aldrig varit typen som frågade henne vad hon ville äta till lunch heller. Hennes funderingar avbröts snart när Sven H Mattsson harklade sig och sa: "Advokatsamfundet håller bankett på fredag. Se till att du tar på dig något anständigt den här gången, jag vill inte riskera att gubbarna tror att jag betalar dig per timme", sa han utan att röra en min.

Hon kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken, någon hora var hon då rakt inte ville hon skrika, men istället samlade hon ihop sig för att inte släppa fram gråten och sa: "Men Sven, du säger ju alltid att en kvinna med min kropp bör visa upp den."

"Det finns tillfällen och det finns tillfällen, Fanny. Att visa upp sin kropp för sin man bakom stängda dörrar är en sak, att fläka ut sig för allmänheten en helt annan. Med tanke på att jag betalar dina klänningar är det väl inte för mycket begärt att jag också godkänner dem innan du klipper av prislappen?!"

"Det var då själva fan vad fisken var salt" tillade han. Som vanligt var inte ens det bästa gott nog för Sven H Mattsson.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Magnus tog Susanna lätt om armbågen och förde henne inåt i restaurangen som han hade valt ut för deras middag. Det var en restaurang av hög klass och stället som de oftast valde för deras hemliga möten. Magnus hade en stående reservation på ett avskilt bord långt in i restaurangen, utan insikt från några fönster och kyparen var en diskret man som Magnus hade försett med ordentligt med dricks genom åren. Magnus nickade åt en bekant på väg fram till bordet men kände sig ändå inte orolig. Mannen ifråga visste att Magnus hade en del affärer på sidan om och skulle aldrig ens komma på tanken att föra det vidare. Dessutom var det inte underligt om de två skulle äta middag tillsammans. Det var mycket möjligt att de skulle kunna ha en affärsmiddag där de diskuterade ett framtida samarbete, så Magnus kände sig lugn.

"Tack för en underbar middag Magnus, det var verkligen utsökt." Susanna la ner servetten på bordet och log mot honom. Allting hade varit perfekt, maten, vinet och givetvis sällskapet. Trots, eller kanske just därför, att han var ett par år äldre än henne visste Magnus Tollberg precis hur han skulle behandla en kvinna som henne. Nu vinkade han till sig kyparen för att få betala för deras middag, ännu en grej som gjorde kvällen fulländad, tänkte Susanna med ett småleende på läpparna.

På vägen ut igen höll Magnus armen försiktigt om Susannas axlar och de småpratade och Susanna skrattade till när hon plötsligt kände Magnus stelna till. Hon såg upp i tid för att se Peter komma insvepande med armen om en ung, mycket vacker brunett. Peter upptäckte dem ungefär samtidigt och höjde förvånat på ögonbrynen innan han log och kom fram till dem.

"Hallå där, jag hade inte räknat med att stöta på er här." Peter såg nyfiket från Magnus till Susanna. "Vad för er hit?"

"Hej Peter. Jag har bjudit Susanna på middag för att fira att fotograferingen gick så bra idag." Magnus log mot Susanna, som inte besvarade leendet utan som istället hade svårt att ta ögonen från Peters sällskap. Brunetten var verkligen slående vacker och Susanna kunde inte låta bli att känna sig gammal. En gång i tiden hade hennes hud också varit sådär slät och hennes bröst lika fasta. Visserligen var också hennes hud slät och brösten fasta, men hon önskade sig tillbaka till tiden då allt det där hade varit äkta.

"Visst känner ni till Linnea?" Peter nickade mot den unga kvinnan som hälsade vänligt på Magnus och Susanna. Självklart hade de hört talas om Linnea Molin, det nya svenska stjärnskottet på modehimlen! Modellen hade slagit igenom stort det senaste året och hade synts i princip överallt. Och nu hade Peter lagt vantarna på henne.

Susanna kunde inte låta bli att fortsätta jämföra sig med Linnea. Håret och kläderna, javisst - men mest av allt var det det ungdomliga oförståendet hon avundades. Linnea såg ut som en kopia av en ung Susanna och avundsjukan brände inom henne, åldern var just det enda hon inte kunde göra någonting åt!

"Vi hade tänkt äta en sen middag, Linnea har just landat från Rom. Man måste ju se till att hon inte bli för fast vid alla de där vackra städerna så vi får behålla henne här hemma i Sverige." Peter skrattade till och drog henne närmare sig. Magnus log vad han trodde var ett faderligt leende och Susanna skrattade artigt. Var det upp till henne så fick Linnea gärna bosätta sig i Rom eller Paris eller var som helst, inga problem.

"Ja det var synd att vi redan hade ätit, annars hade vi kunnat göra sällskap", sa Magnus. Han var ensam om att tycka att det var en bra idé men de andra hummade trots det ändå medhållande, samtidigt som de inombords tackade sin lyckliga stjärna för att de fyra inte skulle äta middag ihop den kvällen..

scenen jag fick av malin är helt fantastisk! det märks att hon gillar att skriva om mattsson, det kan jag lova! jag kunde inte ens välja ut en favoritmening ur den utan det fick bli två! där har ni någonting att se framemot. jag sitter just nu och skriver på min scen och jag funderar faktiskt på att göra den extra lång så att avsnittet bara består av två scener! dels så har vi ju inte planerat fler scener och dels så är det ganska många personer inblandade i just den här scenen. så det kan bli så. eller så blir det på något helt annat sätt. ingen vet!

vad jag iallafall vet är att det är mattsson, fanny, magnus, susanna och en person till som ni tidigare träffat på som kommer att dyka upp. klura på den ni!

malin är tillbaka, äntligen! och det stämmer att hon skickade en scen till avsnitt sju. problemet är bara att min kära dator inte kan läsa den i det formatet hon skickade i. gott! men det ska vi ordna, sen ska jag bara vara lite kreativ och skriva litegrann och sen pang bom så ska vi ha ett nytt avsnitt! tiden går grymt fort just nu, och det är ju både bra och dåligt.. jag tycker bara att den kunde sakta in lite på helgerna så att man får känna sig lite mer ledig!

okej, en b-uppsats kan väl räknas som orsak till giltig frånvaro.. men då kommer ju såpis in som en perfekt paus där du får upp humöret och får tillbaka livsgnistan, kan ju inte bli bättre!

jag har iallafall mailat över ett förslag på scener till avsnitt sju så nu ska vi se om hon godkänner dom för så har vi liite bråttom om vi ska hålla tidsschemat! men herregud, hur svårt kan det vara?!

jag hade tänkt ringa malin igår för ett litet telefonmöte men istället slipade och målade jag mina två kökstolar. så kan det gå. men stolarna blev grymt fina! jag borde inte låta förvånad men det är jag!

jag vet inte riktigt när jag ska få tid att skriva lite nya scener, åtminstone inte förrän måndag eller tisdag. jag gissar att det kommer att vara fullt upp under helgen i lägenheten (jag ska ju äntligen flytta hemifrån woho!) där det ska tapetseras och målas och sånt. spännande. men inte lika spännande som såpis! jag tror malin får kliva in och dubbla det här avsnittet, om nu inte studenten har en jättestor tenta eller liknande. men om det krisar sig så vet vi vad vi prioriterar iallafall, självklart SÅPIS!

alltså vi har ju ett litet problem i de gamla avsnitten av såpis, de som vi la ut innan vi tog våran monsterpaus! då var det liksom nämligen en helt annan årstid, och det började planeras för julfest på livsstils redaktion.. det är ju som alla kan förstå inte särskilt passande nu men jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt saken? ska vi byta ut det mot en sommarfest eller bara fortsätta och låtsas som om det regnar (snöar) ?

"Tack, då var vi klara för idag!" Fotografen räckte över kameran till sin assistent och gick fram för att tacka Susanna. "Bra jobbat idag, de gamla takterna sitter tydligen fortfarande i!"

Susanna undertrycke en impuls att fnysa åt den unge killen, "bra jobbat idag", vem trodde han att han var som gav henne beröm? Hon hade jobbat i den här branschen bra mycket längre än vad han hade gjort och behövde absolut inte hans uppmuntran.

"Ja tack själv, det var roligt att jobba med dig." Hon gav honom ett leende som inte nådde ögonen, det kunde faktiskt inte skada att hålla sig väl med de personer som jobbade med tidningen. Hon svepte upp från stolen de hade tagit de avslutande bilderna på och viftade bort den unga tjejen som assisterat under plåtningen som försökte hjälpa henne med det långa klänningssläpet. Fanns det ingen på det här stället som såg ut att ha jobbat mer än högst ett år?! Hon tog sikte på Magnus som hade dykt upp för bara en liten stund sedan och som nu stod lutad mot en vägg längst bak i lokalen. När hon kom fram till honom böjde han sig framåt och sänkte rösten så att bara Susanna kunde höra vad han sa.

"Du ser nästan oförskämt bra ut. Synd att det inte bara är jag och du här.."

Komplimangen gick inte Susanna helt förbi, men det krävdes mer än lite smicker för att hon skulle kunna förlåta honom för det här. Till hennes stora förtret hade fotografen följt efter henne fram till Magnus och hon var nu tvungen att vänta på att han skulle smöra klart för tidningens ägare. När han väl hade gått därifrån hade hon bestämt sig för att inte skälla eller visa att hon var irriterad, så fick man inte sin vilja igenom med den här mannen.

"Tack, roligt att åtminstone någon uppskattar en. Den där fotografen behandlade mig som om jag var någon sorts amatör." Hon spottade ut ordet amatör som om det var det fulaste hon kunde tänka sig. Istället för att skälla på Magnus vände hon ilskan mot fotografen, det var betydligt säkrare. Inombords kokade hon dock fortfarande av ilska, hur hade Magnus mage att lura henne på detta viset? Han visste ju hur mycket hennes designerkarriär betydde för henne och ändå vägrade han låta henne få den uppmärksamhet i tidningen som hon förtjänade!

Trots att Susanna tyckte att Magnus kunde vara både döv och blind för hennes känslor så la han denna gång märke till att någonting var fel. Däremot misstolkade han henne och antog att orsaken till irritationen bara hade att göra med fotografen och hur han hade uppfört sig mot henne. Att han själv var delaktig i den ägnade han inte ens en tanke. Han sänkte rösten ännu en gång och blinkade mot henne.

"Jag tar dig ut på middag imorgon, det har du förtjänat. Vi måste ju fira!"

"Vad har vi att fira?" Susanna skakade på huvudet, det fanns ingenting vad hon då visste. Magnus log mot henne, ett ömsint leende som hans fru inte hade sett på väldigt många år.

"Oss. Vi kan alltid fira oss."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Trots att de två blonda, unga kvinnorna nådde fram till hissen på nedersta våningen nästan samtidigt så verkade ingen av dem särskilt intresserad av att hälsa på den andra. De nickade motvilligt mot varandra och stirrade sedan ner i golvet efter att en av dem tryckt på hissknappen. Erika och Fanny hade inte träffats speciellt många gånger, men de hade spenderat tillräckligt mycket tid tillsammans för att inse att de inte hyste några varmare känslor för varandra. Erika tyckte att Fanny var en uppkomling som levde gott på andras pengar, helt utan en tanke på att hon själv faktiskt blivit försörjd av sin pappa de senaste 26 åren, och Fanny tyckte att Erika var en snobb som ansåg sig vara mer förmer än alla andra. Problemet blev inte mindre av att de rörde sig i ungefär samma kretsar och att de båda var unga och vackra och därför konkurrerade om både uppmärksamhet och intresse från människorna runt omkring. Det hade varit på väg att skära sig rejält för ungefär en månad sedan när de hade hamnat på samma fest hos en gemensam bekant. Efter ett par drinkar hade Erika tillsammans med några kompisar högljutt börjat diskutera vilka plastikingrepp en del kändisar hade gjort, innan de gick över till att spekulera om personer som de kände. Efter ytterligare ett par drinkar hade de siktat in sig på Fanny och hade, trots att de visste att hon kunde höra allt vad de sa, kommenterat henne uppifrån och ner. Fanny hade kokat av ilska, men en väninna hade tagit henne från festen innan hon hann ställa till med en stor scen. Sedan dess hade läget milt sagt varit en aning spänt mellan dem.

Hissen anlände med ett pling och de två kvinnorna steg in i den tillsammans och sträckte sig båda mot våningsknapparna och drog sedan tillbaka händerna samtidigt när de märkte att den andra gjorde precis samma sak.

"Du ska till översta?" Erika frågade med uttråkad röst trots att hon var relativt säker på att de skulle till samma våning. Fanny himlade med ögonen och tryckte på den översta knappen.

"Ja, det skulle jag." Tystnaden spred sig mellan dem och de gjorde allt för att undvika ögonkontakt i hisspegeln som täckte en av väggarna. När dörrarna öppnade sig på rätt våning skyndade de sig ut och försvann åt olika håll utan att så mycket som kasta en blick på varandra.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När Peter lämnade sina föräldrars exklusiva lägenhet på tredje våningen kände han sig lite lugnare, kanske hade moderns kamomillte den lugnande effekt det påstod sig ha. När han klev ut genom porten kom dock tankarna på Olof tillbaka och i och med det också ilskan.

Han slängde en snabb blick på armbandsuret och konstaterade att klockan passerat 19 med god marginal, hans erfarenhet gjorde honom inte det minsta osäker på att hans far ännu kunde vara kvar på kontoret. Under bilfärden mot kontoret kom Peter att tänka på att Magnus Tollberg själv brukade säga att tidningsredaktionen var hans andra hem och det var det heller ingen som tvivlade på. Så sent som för två månader sedan hade han kommit tre timmar för sent till sin egen födelsedagsmiddag.

Väl framme knappade han in säkerhetskoden och äntrade den påkostade redaktionsbyggnaden och tog av till höger på första våningen, på väg mot fotostudion eftersom röster hördes från just den arean.  Han svängde runt hörnet och såg ryggtavlan på sin far.

"MAGNUS!"

"Du får gärna kalla mig pappa när det bara är vi två närvarande."

"Håll käften och skippa familjesnacket, om du brydde dig om att hålla familjen enad skulle du inte göra så här mot mig!"

"Lugna dig nu, vad talar du om?", väste Tollberg den äldre tillbaka

"Be mig för i helvete inte att lugna mig, du har befordrat Olof Freij till styrelseledamot bakom min rygg och använder Apple-kampanjen som en jävla täckmantel! Tro mig, du kommer inte undan med det här, pappa" fräste Peter ironiskt tillbaka innan han vände på klacken och rusade ut.

Magnus Tollberg bara log och skakade på huvudet. På vägen ut funderade han över huruvida han skulle hinna hem till sena A-ekonomi eller inte.